ourownworld

Asso vet inte hur riktigt jag känner mig. Jag typ... Saknar någon eller det känns att det fattas något. Men vet inte VEM jag saknar och VAD som fattas?! Vill typ... bara böla och kunna säga ut allt till någon utan att få höra något dåligt. Det går inte att göra det framför min mamma, för då kommer hon lätt göra det värre. Vad har hänt mig med mig? Jag har blivit drygare, kaxigare, taskigare och bitchigare... Erkänner själv att jag har vart så där de senate tiden men jag vill inte ens vara så. Allt och alla omkring stör mig på något sätt även om de inte ens har rört mig. Känner mig att jag behöver kärlek, en riktig kärlek som aldrig tar slut av en kille. Som gör att jag mår bra varje dag, få mig le även om jag är på dålig humör, som jag kan gråta framför honom och låna hans axlar när som helst. Behöver kyssar, kramar så att jag få mer självförtroende. Men ändå så försöker jag le, har lärt mig att sätta in en fakesmile när som helst och dölja sina känslor när det behövs :) Så är jag, mitt liv. Inte alltid bra som alla andrar tror jag att jag har.